Mörkermän: Tjejer blir forskare om de får sminka sig (inte). EU fick ta tillbaka pinsam trailer.

EU-kommissionen vill ha fler tjejer som satsar på forskning, läser jag i Sydsvenskan.
Så de gör en trailer som tja... inte alls tar tjejer på allvar.
Det blev - glädjande nog - en proteststorm på twitter.
Och nu när jag skulle kolla på trailern var den borttagen från hemsidan och på Facebooksidan låg en länk till en flera sidor lång ursäkt. 

Det känns som steg i rätt riktning.




(Men jag fann trailern på Youtube). Det är den som ligger här ovanför.

Hur lockar man gymnasietjejer till att tänka: "Jag ska forska"?
Genom att göra dem så stereotypt tjejiga som möjligt?
Genom att korsa forskning med mode, kosmetiska och tjejfnitter.
Tror inte det.
Jag tror att unga tjejer vill något helt annat. Ser något helt annat. Upplever något helt annat. Jag tror att det skulle vara helt andra saker som skulle få dem att lockas till en forskarkarriär.
En av mina döttrar lyssnade på en föreläsning som handlade om ur EU verkligen fungerar. Hennes slutsats blev: "Jag kanske ska utbilda mig så att jag kan få jobb inom EU och förändra inifrån."
Just den tanken bleknade rätt så snabbt, men det är inte det viktigaste. Vad hon såg var: Hur kan jag bidra till något som blir bättre? Och det är vad jag upplever att många unga personer vill.

Många 80- och 90-talister är plågsamt medvetna om saker som äldre personer försöker blunda för. De är till exempel medvetna om det som slarvigt kallas klimatfrågan, de är medvetna om att jordens resurser är ändliga. De är medvetna om att de riskerar att få leva stora delar av sitt liv i en bristsituation - och att de själva kan bidra till att göra saker som kan förbättra.

Ett exempel på det är Johanna Wickström som ordnar en happening på Åland 10-12 augusti, Islands of Peace, (som hon inte vill kalla fredsfestival för det känns så 1970-tal) - en konkret och medveten handling där Johanna och hennes vänner jobbar för fred på tre plan - personligt, socialt och politiskt.

Och jag möter unga människor som satsar på att bygga skolor i tredje världen. Som väljer ekonomiskt. Som lever energieffektivt utan att för den skulle bli veganer. Jag möter sådana som har dystopiska tankar, men som ändå vill vara med och kämpa. Som vill bidra till rent vatten, renare energi, sjysst mat, sjyssta villkor. Och en del kan tänka sig att sätta sig på skolbänken och bli forskare.

Men hos ingen av dem (jag känner till)  - oavsett kön - finns det någon koppling mellan senaste modeaccessoiren och engagemanget. Intresse för forskning skapas inte av solglasögon.
Så jag är glad över att det tog mindre än en vecka innan EU-kommissionen gjorde en pudel och tog ner sin trailer.

Vad jag istället fick se kändes betydligt bättre. Den första filmen jag klickade på på kampanjsidan visar en tysk tjej med ring i örat som forskar, tecknar och spelar fotboll. Hon kändes genuin. Glad och seriös samtidigt, liksom. (Och det finns fler filmer av liknande kaliber att se.) Och det tror jag lockar mer.

Bara en sista grej. Det känns så avslöjande att en sådan där film ändå går igenom. Att man lägger en miljon kronor på en enminutsfilm från stenåldern. Vad är det beställarna av filmen såg? Vilken värld lever de? Ibland undrar jag verkligen.




PS: Blir du nyfiken på twittertrådarna kolla hashtaggarna:
#sciencegirlthing
#realwomeninscience

Här är ett blogginlägg om science is a girls thing