Fuktig ängsmark. Fatta. Älska fitta.

Jag är på kvinnofestivalen i Mundekulla.
Och för att jag är just den jag är får jag ett speciellt uppdrag:
Jag ska uppmuntra deltagarna att finna vackra namn på kvinnans kön.


Jag står där på scenen i Mundekulla. Jag talar om livets port, det mest fantastiska, jag talar om yonin, om fittan, som slidan, om musen, om könet, om snippan, om venusblomman, om muttan... eller vad du själv väljer att kalla denna fantastiska kroppsdel.

Jag väljer medvetet att tala en hel del om ordet fitta. Om att det betyder fuktig ängsmark och om vi kan se den bilden framför oss... visst kan vi då se skönheten också i ordet fitta?
Jag menar att det är dags att ta tillbaka ordet fitta och göra det vackert igen. Att låta det bli den fuktiga ängsmarken igen, i stället för att vara ett skällsord.

Det är både viktigt att ta tillbaka ordet fitta och att ta tillbaka våra kön och vår sexualitet. Jag menar att genom att antingen använda ord i nedsättande bemärkelse eller att inte alls orda om det, så säger vi symboliskt något om synen på fittan och sexualiteten. Om vi helt förbigår att ge könet ett namn är det, i mina öron, en kraftfull signal som säger: Det finns inte, eller bör inte finnas, bör gömmas undan, bör tryckas ner, bör inte låtsas om, är för fult eller farligt att tala om.

Själv föddes jag med framstjärt. Några av kvinnorna nickade instämmande. Andra berättad efteråt om “där nere”, “lillstjärten”, “stjärten”. Och varje gång jag ser en naken Barbiedocka så är hon könlös.

Själv väcktes jag när sonen frågade om hans lillasyster hade tappat sin snopp. Barndomens osynliggörande av fittan kom till ytan. Jag sökte desperat efter ett namn för flickkönet som kändes bra i min mun. 
Det fick bli “snuttan”. Perfekt tyckte jag: snopp och snutta har ungefär samma valör.

Nu har snippa blivit namnet för flickkönet. Kanonbra. Nu finns det ett namn som ingen behöver bli generad av att säga. Och småtjejer slipper att bli missförstådda.
Jag fick höra flera sådana historier på Mundekulla. Mammor som gett sina döttrar namn på könet som “blomma”, men som ändå tappade bort det.

– Mamma, det var någon som ville plocka min blomma när jag var ute och lekte.– Det finns så många blommor på ängen att du kan plocka en annan.

Alltså, jag hörde flera berättelser om övergrepp som bara fick passera för att omvärlden inte förstod vad flickan sa och där flickan drog slutsatsen att det var okej att kränka henne sexuellt. Bara det tycker jag är ett tillräckligt argument för att ha ett tydligt namn för könet.

Självklart handlar det också om att vi ska känna oss stolta över våra fuktiga ängsmarker. 
De ÄR livets port. 
De är en källa till njutning. 
Vi behöver bli bekanta med fitta, yonin... 
Hur många tjejer har ens tittat på fittan i en spegel? Verkligen tittat?

En kvinna kommer fram till mig på festivalen (många valde att tala med mig om fittan...) hon frågar: Varifrån kommer ordet fitta? Jag har en kompis som måste ha bevis. Jag svarar att jag inte riktigt minns, men att det kanske är ett gammalt svenskt ord och att jag nuförtiden inte har så stort behov av bevis.
Men jag tog och slog upp det nu på morgonen. Det är ett gammalt fornsvenskt ord som från början hette fitja.

Nu är det tid att älska fittan - och att hitta ett eller flera ord som känns rätt i munnen för dig.

När jag utbildade mig till sexsibiltycoach var det flera kvinnor som valde att sätta ett namn på sitt eget kön. De flesta sade fitta om kvinnans kön i allmänhet, men sina egna gav de namn som Lotusblomman.
Så hur kan du visa din  - eller en närståendes - fitta respekt? Kanske genom att visa din kärlek och respekt. Ett bra sätt är att ALDRIG använda ordet fitta i nedsättande sammanhang, och, när det passar, vänligt säga till dem som använder det så att sluta... eller åtminstone att reflektera över vad det sänder ut för budskap.
Vid slutet av helgen på Mundekulla fanns det flera fina namn på kvinnans kön. Det gjorde mig så bra... låt rörelsen sprida sig.

Läs gärna Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft. Där fördjupar jag mig i ämnet.

Så märkligt, dagen detta skrivs skulle Marie Ek Lipanovska och jag radioprata om boken. Men något i det tekniska gick snett. Ändå var jag liksom med och Marie kom att tala om fittan på sitt alldeles underbara sätt. Så vill du ha en stund då du närmar dig gudinnan i dig, lyssna på programmet.