Sexpositiv. Adventskalendern lucka 9.
Alltså, du får gärna ägna dig åt DET, bara du inte pratar om DET. Men varför ska det vara så? Vem är det som ska bestämma spelplanen för...
Alltså, du får gärna ägna dig åt DET, bara du inte pratar om DET.
Men varför ska det vara så?
Vem är det som ska bestämma spelplanen för samtalen om sex och lust?
Och vad är det som har gjort att vi har valt att hyscha runt just sexualiteten.
Alla är ju en frukt av den. Utan sexualiteten fanns jag inte.
Rodnar du vid tanken på att tala om sex? Tycker du att sexualiteten är det allra mest privata?
Iså fall är du inte ensam.
Men jag tycker att vi ska prata om det. Jag tycker vi ska våga prata om vad vi njuter av - utan att ses som konstiga. Jag tycker vi ska våga tala om vår syn på sex, vår längtan, våra rädslor - vad det än må vara. För sexualiteten är en viktig del av livet (och ja, rent fysiskt ÄR den ju också grunden för livet.) Och sedan är det självklart upp till en själv om man vill tala om det i allmänna termer eller ha samtal som handlar mer specifikt om den egna sexualiteten.
Ju mer jag har fördjupat mig i ämnet sexualitet, desto tydligare blir det för mig att vi inte lever i ett vidare sexpositivt samhälle. Skam och skuld är ständiga följeslagare till sexualiteten, här finns massor av moraliserande - från olika håll. Och trots att man för 40-50 är sedan talade om den svenska synden... så tja... så mycket till synd har vi knappast i det här landet. I skolan talar man om preventivmedel, om sexuella risker... men var är lusten.
Vem talar om hormonerna som strömmar i kroppen? Vem berättar mer om det?
Inom nästan alla områden får vi grundlig skolning. Vi lär oss språk i åratal, vi lär oss matte, vi lär oss vår historia, våra vårdnadshavare lär oss hur vi ska uppföra oss och vilka beteenden de premierar (och vilka de ogillar).
Men få talar om sexualiteten, eller vill ha det snabbt överstökat. Hur kan det komma sig att en av de starkaste krafterna som finns inom oss... får några enstaka timmar i skolan, eller möts med undvikande ord av många vuxna? Det är ju egentligen helt tokigt.
Vem ska lära ungdomar att fungera väl i relationer? Vem ska lära dem om sexualiteten? Varför ska detta område lämnas åt ungdomarna eller barnen själva? Och när man lämnar walkover, då hittar de själva. Nätet är fullt av pornografi och det är lätt för unga människor att tro att det är så det ska gå till. Att deras sexliv ska vara som i porrfilmerna. Och då kan det bli märkliga förväntningar.
Tja, detta blev lite sexualpolitik mitt i min adventskalender. För jag tycker det är viktigt. Att prata om det, att känna efter, att finns det vi njuter av och att förmedla kunskapen till yngre generationer.
Det är ett av skälen till att jag utbildade mig till sexsibilitycoach - för att normalisera samtalen kring sex. Och min erfarenhet är att det finns så många frågor, en sådan längtan att prata... men att det är läskigt att börja. Så välj att prata lite grand om det - på ett sätt som passar dig. Kanske redan idag. Ta en plats på spelplanen. Annars lämnar du över den till andra. Och kommunikation är en bra start för dig som längtar efter sex med universum;)
Kära Charlotte, när jag läser din text märker jag hur jag bara vill ut och prata med ungdomarna om kärlek och sex! Det känns lätt och inte alls svårt! Hm... men så kommer den där rösten tillbaka som säger och hur ska det gå till?! Du som tycker att det är privat och är rädd för exponering av dina tankar om detta ämne.... Skam och skuld är två ord som jämnt ska ställa till det för oss människor....
SvaraRaderaHeja dig Charlotte!! DU är en VIKTIG PERSON i detta heta ämne!! Kanske skulle du utbilda ledare i detta ämne som även kan gå ut i skolorna och prata om detta på ett mer balanserat sätt? Jag beundrar ditt arbete och ser fram emot ett stor genombrott för dig, så fler får tillgång till dina kunskaper och ödmjukhet!! <3<3<3
Tack kära kära Titti! Ditt stöd är viktigt för mig och jag tror att jag verkligen kan göra det. För det behövs. Stor kram Charlotte
SvaraRadera