För att slippa känna eller för att slippa bli uteslutna ur gemenskapen, eller för att andra ska gilla oss, kan vi ta till olika försvar...
För att slippa känna eller för att slippa bli uteslutna ur
gemenskapen, eller för att andra ska gilla oss, kan vi ta till olika
försvarsmekanismer. Oftast sker detta omedvetet.
Vi kan till exempel rationalisera, vara arroganta, spela
martyr eller offer, vi kan gå till attack, eller dra oss undan, låtsas vara
oberörda, eller så kan vara kameleonter och spela en roll som vi tror att andra
kan acceptera.
Rationaliseringar
Rationaliseringar är ett sätt att slippa känna.
En rationalisering
sker när du använder intellektuella argument för att intyga dig själv om att du
har det bra, när du i själva verket mår rätt ruttet eller något inte alls känns
okej.
Jag har själv rationaliserat många gånger i mitt liv.
Även
när jag varit i en rätt hopplös situation har jag valt att antingen se att
någon kan ha det värre än jag (och vem är jag då att vara ledsen/arg/gnälla
över min situation?) eller så har jag snabbt försökt att hitta en konstruktiv
lösning på problemet.
I grunden är det bra att vara lösningsfokuserad.
– Jag blev visserligen av med jobbet nu, men de som inte
har a-kassa har det värre än jag.
Men det kan också vara ”farligt” om du smiter från känslor
som du kanske behöver känna.
Ibland är det så att omgivningen verkligen vill hjälpa till
att rationalisera och det kan ske genom tröst.
Det är inte säkert att tröst är
det en rädd, ledsen, arg eller orolig person behöver.
– Jag är så ledsen just nu.
– Det blir säkert bättre om en stund.
Charlotte gråter på tåget.
Jag har just haft ett samtal med en person som betyder
väldigt mycket för mig. Min upplevelse är att hen har gjort slut med mig. Jag
känner mig otröstlig och jag tillåter tårarna att flöda.
Mitt sällskap tycker det är jobbigt att se mina tårar. Hen
tycker att jag är lite pinsam. Så jag väljer att gå och sätta mig i en annan
vagn. Där sitter jag och låter tårarna flöda i mer än en timme.
Då kommer mitt resesällskap och hämtar mig.
När jag följer med hen, inser jag att hen vill få mig att
sluta gråta. Hen vill mig väl och börjar använda rationella argument för att se
att jag inte behöver gråta. Att min känsla kan vara överdriven. Jag lyssnar på
hen och tårarna slutar strömma.
Jag inser att detta handlade mer om att hen inte stod ut
med mina tårar, än vad som hade varit bra för mig. Jag hade velat gråta längre –
men kände samtidigt tacksamhet över att inse att jag gått ifrån min egen
rationalitet så länge som en timme och tillåtit tårflödet.
Ibland, när någon försöker trösta dig, handlar det i
själva verket om hen, att hen inte står ut med att se dina starka känslor.
Då är det bättre att dölja dem med tröstande ord eller en
till synes tröstande handling (Ta en chokladbit, stoppa nappen i munnen, ta ett
glas vin).
Ganska ofta är det bra att känna klart.
Att våga vara ledsen, att våga vara arg en stund, utan att
rationalisera bort känslan.
För när du rationaliserar bort en stark känsla är det
underliggande budskapet att det du känner egentligen inte är riktigt okej.
Din läxa:
När försöker du undertrycka en jobbig känsla?
Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och sexsibilitycoach, hon vill bidra till att du blir en hundraprocentare.
Det här inlägget ingår i en serie. Det förra avsnittet handlade om konflikter. Läs gärna det.