Har du sex för skams skull?

Jag läser en krönika av Martin Ezpeleta i Aftonbladet som handlar om sex och skam. Den är visserligen tre år gammal, men fortfarande lika aktuell.

Alltså den handlar om hur ofta kvinnor säger ja till sex för ”husfridens” skull – och han funderar om skammen har sitt finger med i spelet. Och vad skulle hända om vi oftare sa nej till sex vi inte vill ha (och ja till sex vi verkligen vill ha).

Ezpeleta skriver:

”Många av kvinnorna i undersökning anser själva att det inte är något problem att bjussa på lite sex.

Jag tycker att det nästan är läskigare. Hur husfriden förhandlas fram genom sex.

Hur övergreppen naturaliseras i förhållanden. De sker i samförstånd. Som en tyst fredsöverenskommelse.

Han lägger sitt hårda kön mellan hennes lår, som en trojansk häst, med ett falskt fredslöfte. Och hon öppnar porten, medveten om att jämställdheten och husfriden har ett tyst och skamfullt pris.”

Jag tycker frågan är viktig och relevant. Hur vanligt är det att vi verkligen låter bli att prata om de intima mötena, hur de känns och vad vi önskar? Hur vanligt är det att ”stå ut med” sex eller att se sex som en slags betalning för en relation?

I min bok ”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft” finns ett kapitel som heter: ”Har du någonsin sålt dig?” och det är en fråga till alla om de någonsin prostituerat sig. Och jag tror att de flesta gör det, även om de inte väljer att använda den termen, eller inte ser sina egna transaktioner som prostitution.

Självklart kan samliv kräva kompromisser av olika slag, men varför låta dem vila under det rosa täcket? Varför låtsas som ingenting? Varför bara sära på benen för att få husfrid?

Ezpeleta lyfter fram motsägelsefullheten i vad velourmannen och den jämställda kvinnan kan hamna i. Att han, den snälle, förstående mannen och hon som i sitt yttre är en driven och engagerad kvinna, ändå tillåter dessa, som Ezpeleta kallar ”mikroskopiska våldtäkter”. Hur kan det komma sig?

Jag tror, som Ezpeleta, att skammen kommer emellan. Att det är den som är med och skapar de här situationerna. I en undersökning Ezpeleta refererar till säger 59 procent av kvinnorna att de någon gång har haft motvilligt sex, husfridssex. 

Jag tillhör själv den gruppen, vid den tiden då sex var något jag gjorde, men absolut inte talade om.

Jag behövde göra en resa för att våga känna min sexualitet, min sexuella längtan, mina preferenser. Jag behövde undersöka min lust, jag behövde våga känna min sexuella energi och jag behövde hitta sammanhang och människor där samtalsämnet inte längre var tabu. I dag har jag inte sex för husfridens skull – och jag har mer sex än tidigare. 

Så jag tror faktiskt att det här beteendet ökar problemen kring sex, minskar lusten och leder till ännu mer husfridssex – som jag tror att både män och kvinnor ägnar sig åt.

Jag läser också en artikel i Sydsvenskan, som handlar om att unga par längtar efter förändring när det gäller cementerade könsroller i sängen - men att det är lättare sagt än gjort.

"Men när de går till sängs för att ha sex faller de in i gamla normer för hur ett heteropar ska bete sig i sänghalmen: Mannen tar initiativ och intar den dominanta rollen, kvinnan den mer undergivna, omtänksamma och lyhörda. Det här visar Eva Elmerstigs forskning. Hon är lektor i sexologi på Malmö högskola.

– Självklart finns det personer som vill ha de här rollerna, men det min forskning visar är att det är roller man tar för att man känner att det är vad som förväntas av en, säger hon."

Denna artikel publicerades häromdagen - så frågan tycks lika aktuell.

Just i kväll är det årets sista sexsibilitykväll i Malmö. Det är ett utmärkt tillfälle att närma dig någon aspekt av din sexualitet i ett tryggt rum, där vi leker med den sexuella energin. Kvällens tema är sexmagi och Alexander och jag låter oss inspireras av kunskaper vi tog med oss från Guatemala.