Alexander Rudenstam reflekterar över hur det är att ha festival mitt i stan, jämfört med på en kursgård på landet. Nästan alla fe...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/08/alexander-reflekterar-over-joyride.html
Alexander Rudenstam reflekterar över hur det är att ha festival mitt i stan, jämfört med på en kursgård på landet.
Nästan alla festivaler jag varit på har handlat om att kliva in i en bubbla, där vi som deltar får möjligheten att lämna vardagens alla olika störningar och enbart fokusera på oss själva. Så var tanken även i år och The JoyRide Experience hade precis det upplägget.
Men Livet ville något annat denna gång. Att vi skulle vara mitt i stan och störas av sådant som hör vardagen och puckovärlden* till. Att vi skulle vara på Tangopalatset och genomföra The JoyRide Malmö - love in action där.
För mig blev förmågan att vara närvarande väldigt tydlig, att inte fundera över vad som händer när arrangemanget är över.
På ett sätt kan jag förstå den poängen, därför de allra flesta av oss lever större delen i "puckovärlden" och då blir vår utmaning att försöka hantera alla de störningar som triggas av familj, trafik, resor, grannar, vänner, möten, media, jobbet, relationer...
För så där är ju våra liv, fyllda av små och större vardagliga saker.
Vår ambition var att eventet skulle handla om Livet. Om hur vi kan skapa oss själva ett liv där vi vågar lite mer, är lite mer och tar lite större plats - även om det måste ske i ett "puckosammanhang" - för det är ju där som livet pågår.
Så klart att vi inte ska vara i en bubbla då... Även om det är mysigt och kanske gör tillvaron lite lättare under några dagar.
Så när jag funderar över varför vår ursprungliga idé inte blev av, så är det här någonstans jag kan finna ett vettigt svar.
Och vad det sen innebär för var och en av oss som deltog vet bara du själv.
Det kanske kräver en stunds meditation eller fundering innan du finner just den eller de frågeställningar som känns relevanta för dig.
För mig blev förmågan att vara närvarande väldigt tydlig, att inte fundera över vad som händer när arrangemanget är över. Och jag tror att just förmågan att vara närvarande i det som händer nu är något som många av oss behöver utveckla och träna på.
Att kunna vara närvarande i ett tantriskt och intimt möte (som denna gång råkade vara på en festival) för att en timme senare ta ut soporna och diska upp efter någon annan hemma i mitt kök.
Jag kan även se att det var den förmågan som jag fick träna på då vi fick det helt klart för oss att vi inte kunde skapa en bubbla, varken i Hästveda eller i det alternativ som jag hade hittat.
Att inte låta mig dras in i tankar och idéer om att nu var det kört - även om det mesta pekade på det.
Att inte ta ut eländet i förskott, utan att istället se efter vilka nya möjligheter som förändringen skapade.
En annan lärdom är att inte hänga upp hela tillvaron på att mina planer ska genomföras. För onekligen hade jag ägnat en hel del tid att förbereda och planera det som skulle ske i Hästveda.
Antagligen är det den bästa festival som aldrig genomfördes.
Utan att alltid försöka vara flexibel och istället se nya möjligheter om förutsättningarna förändras, även om det kanske verkar omöjligt.
För det viktiga var inte bubblan i Hästveda, utan det viktiga var möjligheten för oss alla som ville att mötas, att inspirera varandra och att ta lite mer plats i våra liv.
Och så blev det - trots allt.
Hur tänker du?