Söndagsskolan: Din relation till chock

När du går i chock slutar du känna. Du blir som rådjuret som stannar till när fara hotar. Blixtstilla står det där i skogen. Det går knappt att ana dess andning. 
Det är som att du fryser till is, för att det som händer är för jobbigt att känna.

Du kan gå i chock när något händer för snabbt, för mycket och för hårt. 
Kroppen reagerar instinktivt med att stänga av, för att du ska slippa känna. Delar av din hjärna är avstängd och det som agerar är reptilhjärnan.
Det kan till och med vara så att minnet av ett trauma kan vara känslolöst. 
Att du kan berätta om det, liksom med tonlös röst, som att det är något som inte rör dig.

Genom chock kapslar du in smärtan. 
Chocken gör att du slipper känna något. 
Det som utlöser chocken kan vara olika saker. 
Personer som blir utsatta för olika typer av våldsbrott kan hamna i chock, men det kan också vara annat. 
Du kan gå i chock för att någon säger något som känns extremt hotfullt – och vissa människor är mer känsliga än andra. 

Du kan lagra chock i kroppen i åratal. I decennier. Rådjuret lagrar aldrig chock. Om du betraktar ett blixtstilla rådjur tillräckligt länge, kommer du att se att kroppen så småningom rister till. Då släpper djuret chocktillståndet och fortsätter sedan som förut. 
Skillnaden med oss människor är att vi sällan gör det.

När jag drabbas av chock känns det som att jag är förlamad. 
Jag kan ligga i sängen och det känns som att jag inte kan röra kroppen, 
inte minsta finger. 
När det är som värst kan jag inte ens tala. 
För att komma tillbaks till mig själv krävs att jag, eller en kärleksfull person i min närhet, ruskar mig varsamt till liv, tills chocken bryts. 
Jag lyckas allt oftare göra det eftersom jag vet vad som drabbar mig.

Ett annat sätt att hantera chock är faktiskt att du börjar skaka. 

Alltså att du står upp och med mjuka knän skakar din kropp. Det är bra om det känns som att du liksom blir skakad av kroppen, att det inte är ett görande. Du kan använda Oshos kundalinimeditation som ett instrument.

Erfarenhet av att vara i chock

I tonåren var jag tillsammans med en kille som var lite av doktor Jekyll och mister Hyde. För det mesta var han hur gullig som helst. Men han hade en annan sida också. Han kunde bli rasande. Han kunde hota mig på olika sätt och ibland ta till våld. Rädslan för hans raseri kunde försätta mig i chock. Det hände att han anklagade mig för helt absurda saker och sedan kunde det urarta till raseri. Maximalt blev det en gång när han påstod att jag var intresserad av en kompis bror. På några sekunder gick han från kärleksfull till vansinnig och hela jag stannade upp och stod alldeles stilla för att inte reta honom ännu mer.

Men så gick han till attack. Han tog tag om min strupe och började trycka med båda händerna. Jag insåg att det inte längre var någon lek. Chocken bröts och jag gjorde motstånd och lyckades kasta honom ifrån mig.

Din läxa

När var du senast i ett chocktillstånd?

Charlotte Rudenstam är författare och coach, och vill bidra till att du blir en hundraprocentare.

Läs gärna boken 100% Charlotte - Ta ditt inre ledarskap