Fri fredag: En sexuellt frigjord kvinna tar ansvar.
Nyligen stötte jag på ett inlägg av Ev'Yan Whitney där hon går igenom 14 kvaliteter som kännetecknar en sexuellt frigjord kvinna.
Hon är ansvarstagande - med sitt hjärta, kropp och sinne. Hon ser sin sexualitet som något heligt och delar dess gåvor bara med dem som hon tycker är värdiga att möta den. Hon har säkert sex och går regelbundet och kollar att kroppen fungerar (cellprover, mammografi och testar sig för sexuellt överförbara sjukdomar) och hon gör det för att uttrycka självkärlek. När hennes kropp säger nej, respekterar hon detta nej och hon är inte rädd för att såra andras känslor genom att ära sitt nej.
– Men inte kan en fråga någon som kanske vill ha sex med en om hen har testat sig nyligen, eller om hen haft osäkert sex. Det skulle ju förstöra mystiken kring mötet och kanske tända av den andre.
När jag berättar att jag i dag har som rutin att genomföra hisstalet - om säkert sex, får jag ofta den reaktionen.
Det får mig att tänka på hur riskfyllt sex jag har utsatt mig för, av helt idiotiska skäl. "Men om jag ber om kondom kanske han tänker att jag tror att han är smittad av något. " Men om jag frågar om han har testat sig, så kanske han tror att jag utgår ifrån att vi kommer att ha sex senare." "Men om jag frågar om han har haft osäkert sex sedan han testade sig, så kanske han blir sårad."
Så höll jag på. Hur han, vem denne han än var, eventuellt skulle känna det, var alltså viktigare än min egen säkerhet. Jag föll i pinsamhetsfällan. Jag hade idén om att just de frågorna skulle göra oss mindre tända på varandra, och därmed leda till att det inte blev något sex allt.
Alltså jag var rätt mycket som de svar jag får idag.
I dag tänker jag så här: Jag är viktigast i mitt liv och varför ska jag utsätta mig för att riskera min egen hälsa, bara för att jag tycker att samtalet kan riskera att bli pinsamt? I värsta scenariot skulle den attityden kunna smitta mig med HIV. Och varför skulle lusten minska för att partnerna känner till varandras sexuella status?
Jag menar att det är precis tvärtom. Att hålla hisstalet, att ha principer som värnar ens egen hälsa, det ökar utrymmet för magi, det ökar spelrummet för lek och det skapar en enorm trygghet i mötet, som kanske så småningom (eller snabbt) blir sexuellt.
Ju mer jag gillar mig själv, desto viktigare blir det att skapa bra förutsättningar för sexuella möten. Och jag tror också att det är viktigt att verkligen känna in ja och nej. Varför skulle jag säga ja till sex med någon, som till exempel bara vill använda mig för att få utlösning? Varför skulle jag inte hellre välja partners som respekterar mig och vill möta mig och som klart uttalar att hen vill ge mig njutning?
För mig har det blivit naturligt att vörda min kropp och vörda mig själv - också i möten med andra. Det skapar en grund där jag kan släppa taget och bli helt närvarande i ett sexuellt möte. Frågan är: Hur mycket skulle jag kunna njuta av att ha sex med en man, utan kondom, om jag inte vetat att han nyligen testat sig?
Hisstalet - här är det.
Charlotte Rudenstam är coach, författare och föreläsare som vill bidra till att du älskar livet. Hon skapar 100%-podden där du möter fantastiska människor som älskar livet. Författare till böcker som ”100 % Charlotte – Ta ditt inre ledarskap” och”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft”.