charlotterudenstam

Sexualitet: Jag är så trött på det sexuella förtrycket av kvinnor #metoo


Det är klart att jag också varit utsatt för sexuella övergrepp. #metoo
Det gör mig inte till ett offer. Däremot påverkade det min självkänsla och min sexualitet under mycket lång tid.
Numera känner mig något så när fri. Men inte riktigt. Kärlekskrigaren behövs, kanske mer än någonsin.


När vi trycks ner – inte bara av de handlingar som #metoo vittnar om, utan också av reaktionerna på det – är det som att vår egen orgasmiska kapacitet, kvinnans kraft, kvinnans energi också hålls tillbaka.

Ibland tänker jag att det värsta övergrepp som har skett mot mig är våldtäkten. Men frågan är om inte det som är mer subtilt, det som blivit en del av kulturen är värre? Det som jag tror skadar mer är det som ligger under alltihop, värderingarna kring människor och kring vilken frihet män respektive kvinnor får ha. Det finns fortfarande på många håll – och handen på hjärtat, även i vår kultur – en övertygelse om att kvinnan är underordnad mannen. Det är som att det blir en reva i väven när #metoo kommer upp. Där kvinna efter kvinna berättar om allt från sexistiska kommentarer till våldtäkter de varit med om. Det är en läsning som gör så ont. Och för mig är den också ett uttryck för att det fortfarande finns mycket byk kvar att tvätta också i vårt så kallat jämställda samhälle.

Jag tror att många på ytan menar att kvinnor och män har samma värde, samma möjligheter och samma frihet i ideallandet Sverige. Min erfarenhet är att vi är långt ifrån där. Däremot är det många som strävar åt det hållet.

Vi vet att kvinnor fortfarande är 2017 har lägre löner än män, sämre karriärmöjligheter än män (även om jag gissar att det kommer att ändra sig, nu när kvinnorna till exempel är i majoritet bland högskolestudenterna).

Men detta är vi medvetna om, det pågår ett medvetet jämställdhetsarbete sedan 1970-talet, som har ändrat förutsättningarna i arbetslivet på olika sätt och till exempel föräldraförsäkring och förskolor som gör det möjligt för föräldrar av alla kön att arbeta på liknande villkor.

Men det finns något annat som mullrar, som #metoo är ett uttryck för. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om att en tredjedel av världens kvinnor utsätts för sexuellt våld. Det är den största ”sjukdomen” i vårt samhälle. Och så mycket kraft, kreativitet och energi som hålls ner genom att skada kvinnor sexuellt är ofattbart.

Så när en amerikansk snuskhummer blev avslöjad, var det som att den lilla reva som fanns, öppnade något djupt, vi kan se rakt in i det mörker som visar en syn på sexualitet som funnits där åtminstone sedan Augustinus tid, förmodligen sedan långt tidigare.

Idéer om kvinnor som fresterskor, som häxor, som översexuella – och då används kvinnans sexualitet som en bild för en förödande kraft, som till nästan varje pris behöver tryckas ner och dödas. I vissa tider har man istället valt att se kvinnor som helt asexuella och på det sättet utgått från att kvinnor var värnlösa, initiativlösa – men bra till att viljelöst knulla med och bra som en viktigt och samtidigt nedvärderad servicefunktion till familjen i allmänhet och mannen i synnerhet.

Så det finns något där kring sexualiteten som kommer till ytan i dag och som har en sprängkraft. Min förhoppning är att den spränger bort idéer om kvinnors underordning, att den öppnar för att kvinnor får känna sig fria i sin sexualitet, i sina kroppar och att leva sina liv på sina egna villkor. Detsamma gäller givetvis alla andra också.

Det är viktigt att vi lär oss respektera varandra och varandras kroppar, oavsett vilket könsorgan vi är utrustade med. Kränkningar, anspelningar, tafsningar, våldtäkter, är lika oroande oavsett vem som utför dem och vem som blir utsatt för dem. Det vore synd om #metoo mynnar ut i ännu ett varv av könskrig, där män spelar sårade... ”jag men jag har ju aldrig gjort något” ... och kvinnor känner sig missförstådda, osedda eller ohörda och tänker... ”ska det aldrig bli något slut på detta.”

Vi lever alla i det samhälle som skapar de här beteendena och det vi var och en kan göra är att behandla varandra sjyst. Att acceptera nej. Att lägga märke till när någon blir ledsen eller sårad. Att säga nej när det behövs.

I natt drömde jag att jag var på en sexfest och befann mig på en säng tillsammans med tre-fyra andra personer. Något sexuellt hände, minns inte vad, men jag skrek av njutning. I det ögonblicket kommer min pappa in i rummet och tittar strängt på mig. All aktivitet avstannade och de flesta lämnade rummet, skamsna och med sänkta blickar. Själv letade jag efter något anständigt att sätta på mig.



Och igår kväll hade jag en drömsekvens där upplevelsen var att min kraft var tillbakahållen av starka män. Det var som att det inom mig finns en lava, en kraft, som trycks tillbaka av ett samhälle (männen) som inte vill se min kraft, eller tillåta den att röra sig fritt i rummet. Det fanns en stark koppling till sex i sekvensen. Det var som att jag var tvungen att slå mig fri från männen, vilket skulle få mig att explodera i dubbel bemärkelse och där resultatet skulle bli en gudomlig orgasm. Men i den här sekvensen så kom jag inte dit. Det är som att något ändå håller mig tillbaka.

Jag tror att en av de saker som gör mig rädd att visa min kraft är reaktionerna kring #metoo, där jag ser flera läger som på olika sätt ifrågasätter alla dessa kvinnor som berättar sina historier om kränkningar, många av dem för första gången. Jag klarar inte av att läsa alla berättelser som kommer i mitt flöde, det gör ont i hela mig. Det är som att jag på ett sätt känner det som att alla kvinnokroppar är en och att min andra drömsekvens är en bild för detta. När vi trycks ner – inte bara av de handlingar som #metoo vittnar om, utan också av reaktionerna på det – är det som att vår egen orgasmiska kapacitet, kvinnans kraft, kvinnans energi också hålls tillbaka. Det är som att vi fortfarande är rädd för den. Och nu är vi 2017. Det finns något så sorgligt i det.

De allra flesta skulle nog säga att jag är fri i min sexualitet. Förmodligen är jag friare än många. Och jag talar om det. Men, mina drömsekvenser visar det som ligger under ytan. Fortfarande blir jag ganska ofta tagen av rädslan att ses som slampig, skamlig, onormal, för att jag talar om det så många bara tillåter existera som en underström i samtalet, men inte samtala om, på riktigt.

Jag längtar efter en värld där alla, oavsett kön, känner sig fria att leva sig själva och sin sexualitet, och det görs utan att kränka någon annan, det görs i samtycke. Åh, som jag längtar.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer


Related

världen 763507593519806909

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Spot on Charlotte!
    Även jag drabbades av precis de tankar och känslor som du så klockrent fångat här. Och så mycket hänger på att vi i samhället inte tillåter alla att njuta av sex precis som de vill och får samtycke till.

    I min krets dyker det snabbt upp kvinnor som vill trycka ner andra kvinnor och just sätta slampa-stämpeln på eller annan skam-faktor som används för att skapa "ordning i kvinno-leden" enligt dem. Oftast otroligt omedvetet och kanske i helt andra sammanhang...men alltid alltid faller dessa kvinnor tillbaka till att göra andra kvinnor till offer. Det gör mig lika ledsen det. Att omedvetenheten fortfarande är så utbredd.

    Tack för ditt inlägg - det blir trippla guldstjärnor och delningar på detta! <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tess, detta är verkligen superviktigt. <3

      Radera
  2. Även jag skrev ett inlägg om detta idag, med en lite annorlunda vinkling. Men jag tycker det är både våldsamt sorgligt att så många kvinnor utsatts på något sätt och att det är så oerhört viktigt att lyfta upp detta från individnivå till samhällsnivå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt bra inlägg du skrev också. Jag tog och kommenterade det och la särskilt märke till frasen: Om vi bygger starka barn, behöver vi inte laga så många trasiga vuxna
      Ligger så mycket i det. Länk till ditt inlägg: http://marialavestedtsegeblad.se/metoo/

      Radera
  3. Verkligen superviktigt och jag tycker dessutom att du tar upp det på ett bra, avskalat, lagom personligt och modigt sätt. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jennifer! Ja för mig är detta oerhört viktigt. Det är bra att skapa en medvetenhet kring det och framförallt - fundera på vad var och en kan göra själv... utan att kasta stenar på den som ropar. <3

      Radera
  4. Jag förstår din längtan och delar den! Som jag delar den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kanske har refrängen till en sång här. <3

      Radera
  5. Jättebra skrivet. På mitt namn ligger en länk till mitt blogginlägg om just en fruktansvärd situation där jag blev utpekad som "fresterska". Jag bor nu i Brasilien som har en starkt präglad macho-kultur, men känner ändå att Sverige är lika illa. Det är min uppfattning att maktbehovet bubblar under ytan hos svenska män och att många uppenbarligen utnyttjar situationer då kvinnor är mer utsatta. Det kan handla om allt från våldtäkter mot tjejer på fyllan eller manliga chefer som är mycket väl medvetna om beroendeställningen som råder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig Fitnessfia! Det är betydligt subtilare här i Sverige, men det gör det också svårare. Även jag har bott utomlands i längre perioder, Italien, USA, Japan, Frankrike och kan tycka att det blir lättare att förhålla sig när maktordningen blir så tydlig.

      Radera
    2. Även om det är smärtsamt, är det viktigt att detta kommer till ytan, tänker jag, Fia och Stella. <3 Det är lätt att slå sig för bröstet att Sverige kommit så himla långt... när vi i själva verket har mycket att lära. <3

      Radera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item