Vilken macka är din?

 

– Vill du att jag brer mackan på översidan eller på undersidan?

–  På översidan, mormor.

– Jag brer alltid på undersidan.

Den lilla konversationen förde mig tillbaka till andra världskriget.

Jag äter mellanmål med barnbarnen. Vi äter Falu-Rågrut, en av mina absoluta favoriter när det kommer till knäckebröd. Det ena barnet vill ha smöret på översidan, den andra säger ”jag tar samma sida som du, mormor, undersidan.”

Det är fantastiskt att sitta med en sjuåring och en fyraåring och se hur samtalet vindlar sig bakåt i tiden till andra världskriget och ransoneringstider.

– Men mormor, varför brer du alltid på undersidan, frågar sjuåringen.

– För att det går åt mindre smör då, svarar jag.

Och då inser jag att anledningen till att jag brer hårdbrödmackor på undersidan förmodligen beror på vad mina föräldrar upplevde under andra världskriget. Det var ransonering på smör. Det gällde att bre tunna lager för att smöret skulle räcka till fler mackor.

Det är till och med så att jag, än i dag, hör en viskning inom mig när någon brer på översidan. ”slösaktigt” säger den viskningen.

Tänk att jag, som föddes 1959, fortfarande ägnar mig åt något som mina föräldrar lärde sig på tidigt 40-tal. Jag har inte tänkt på just den aspekten tidigare, att jag blivit präglad av ransonseringstider och bristtider så till den milda grad att jag mer än 75 år senare menar att jag ska bre tunt på mackan och att det fortfarande ”kliar” lite grand när jag ser någon bre tjockt på mackan.

Jag berättar episoden för sambon och han frågar hur jag gör med mjukt bröd. Och jag inser att jag väljer att bre på den sida som är minst, det är som en betingad reflex.

Genom livet har jag också hört historier om hur mackan ska bredas. En historia handlar om en kusin som tog mycket smör och som fick reprimander från sina föräldrar, varav barnet sa: ”Men det heter ju smörgås och då ska man ha mycket smör”. Essensen i den historien var ändå att det var lite suspekt - och slösaktigt - och även riskfyllt (”du blir tjock om du äter mycket smör”) att bre tjockt på mackan.

Sambon, vars föräldrar tillhör samma generation som mina, brer på översidan. Men, i hans barndom fick de bara fylla ”hålen” på översidan. Också i det hemmet gällde det att försiktigt använda smöret, för det var en ändlig resurs.

Jag undrar hur många saker vi egentligen är präglade till, saker eller beteenden som saknar relevans i dag, och som vi burit med oss från tidigare generationer. Smörmängden på mackan kanske är trivialt, men ändå lite intressant.

PS: När jag fått pyttesmå smörförpackningar på restauranger brukar de räcka till tre mackor...

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer