Börjar livet verkligen bortom din komfortzon?
Jag ser så många fantastiska citat i mina sociala medier. Ofta verkar de - vid en första titt - som uppmuntrande. De brukar gå ut på att vi har makten att få bra liv.
Men många av de där citaten har börjat göra mig illamående.
För jag ser också ett annat perspektiv.
Det dömande.
”Livet börjar där din komfortzon slutar”. Ungefär det citatet har jag sett många gånger. Och jag har själv delat varianter på det. När jag själv delade det, så ville jag självklart både uppmuntra mig själv och andra till att våga lite mer. Men vad säger citatet egentligen?
”Om du stannar inom din komfortzon har du inget liv”, blir ju konsekvensen. Och det är ett rätt hårt dömande av försiktiga personer.
Vad är det som säger att människor inte kan ha bra liv inom sin komfortzon - den kanske är naturligt stor? Vad är det som säger att man behöver överträda den - kasta sig ut för stupet (som ofta är en bild som läggs till det citatet). Ibland kanske det är rent korkat att göra det?
Är det definitionen på mod, detta att ge sig utanför den där zonen? Eller är de ibland bra eller smart? Finns det verkligen ett antingen eller?
Och vad är egentligen definitionen på komfortzon?
Om vi säger att jag är en extremt försiktig person, som håller mig till mina små invanda rutiner, kanske det är bra att ibland ta en annan väg till jobbet, att liksom stretcha det som känns bekvämt för mig. Men om jag kräver av mig själv att istället för det invanda plötsligt ska bestiga ett berg eller säga upp mig från jobbet eller flytta till ett land där jag inte kan språket, så kanske jag gör mig själv en björntjänst?
Själv har jag kommit fram till att det verkligen är bra att ha en komfortzon. Att veta inom vilka ramar jag känner mig trygg. Och sedan kan jag, lite i taget, ungefär som man spänner ut ett gummiband, vidga området där jag känner mig trygg. Det är något jag verkligen tror på. Att lite i taget våga lite mer, att vara i närheten - och gärna på insidan av - min komfortzon.
Allting behöver inte ske med dunder och brak.
Personligen har jag nog kastat mig utanför min komfortzon då och då. Jag har gjort en hel del mentalt tuffa grejer och det har lett till att jag i dag har en mycket vidare komfortzon än tidigare. Men detta expanderande, särskilt om det sker för snabbt, kan vara kostsamt.
Det är kanske inte för alla att bestiga berg eller att göra andra saker som känns extrema.
Kanske är det så att meningen ”livet börjar där din komfortzon slutar” egentligen menar ”våga lite mer”, säg vad du tycker, fråga chans på den där personen, sök det där jobbet. Men varför isåfall illustrera det med en bild av någon som kastar sig ut från en klippa.
Kanske det är bättre att fråga sig: Vad skulle göra att ditt liv känns bättre? Vad skulle du vilja göra/säga/känna som du inte vågar nu? Vad skulle ett första steg i den riktningen kunna vara? Och så börja ta d esmå stegen, se att det bär.
Ibland tror jag att de små stegen är viktigare än stora hopp. Att liksom långsamt bli mer av sig själv, så att du själv hinner med dig själv, liksom.
Så om du någon gång coachas av mig, så kan jag utmana din trygga plats, men det är du som avgör vilka steg du vill ha. Jag kommer inte att knuffa dig över stupet.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
Jag påminns om ett inlägg Shanti Zimmermann skrev på sin FB för ett tag sedan, där hon gör 'allt inom sin komfortzon', för att det är DÄR hon har förmågan att testa nya saker. Det gav ett tankespjärn som hette duga.
SvaraRaderaI övrigt så håller jag med dig om att det skaver, inte minst att påstå att livet börjar vid slutet av komfortzonen.
Däremot är det ju så att gränsland, the liminal spaces, är oerhört fruktbara och innovativa, ta t ex strandkanten, eller skogsbrynet mot ängarna, eller vilken annan gräns som helst där två system möts - DÄR uppstår det oerhörd mångfald som ger vid hand att ett plus ett inte alltid nödvändigtvis blir två.
Isn’t it ironic that the blog you have written is saying that this kind of post is judging towards the person who has initially created the post.
SvaraRaderaYou see judging and I see enlightening coming from that person..
Why speculating that this post is “judging”.
How you read that quote is different from what other people read this quote. You read it as "If you stay within your comfort zone, you have no life"
What I read is totally different from you..
Because it’s not about “having no life” but feeling alive, experiencing life to its fullest.
"What is it that says that people can not have a good life within their comfort zone
The quote doesn’t mean that at all. I wonder if the quote got lost in translation?
The quote refers to experiencing life to its fullest start outside of the comfort zone.
What is it that says you need to violate it - throw yourself off the cliff (which is often a picture that is added to that quote).
—> The quote doesn’t mean this at all. It’s metaphorical, and it is to do with the feeling alive. When you do things or say things or share things etc…that makes you feel stretched (physically, emotionally, spiritually etc…). It makes you feel alive because physiologically the body releases certain hormones, chemicals (endorphins, dopamine) because of the stretch we do. If you live in your comfort zone, doing the same thing day in and day out. And by the way the comfort zone can also simply be sharing your message even though you are scared, learning a new skills, having a conversation with someone who makes you feel challenged or uncomfortable etc..out of your comfort zone has multiple levels and is in multiple life areas
“Sometimes maybe it's stupid to do it?”
It depends what you do. If you are jumping off a bridge, yes. But it is really about being totally honest with yourself and asking yourself “is this dangerous for my life and what is the REAL degree of danger”. And if you are totally honest with yourself, you’d be maybe saying “yes, this is uncomfortable but I can see the benefits of me doing it anyway”
“Is that the definition of courage, to go outside that zone? Or are they sometimes good or smart? Is there really an either or?”
Yes, absolutely, this is a form of courage. When you stay within what is familiar, chances are, you are not getting challenged (whatever degree that is). See we all have a map of the world. You either choose to have the same map and stretching it little by little or you can choose to look beyond that map and enjoying the learning and growing.
“And what exactly is the definition of a comfort zone?”
SvaraRaderaHumans have to grow mentally and emotionally. This is one of their psychological needs. You cannot physically, emotionally, spiritually, financially, mentally etc…grow without having a degree of discomfort. So despite you wanting it or not, you are in some ways within your comfort zone.
Now, really what we are talking about when we say “out of comfort zone” is going there in a deeper, and creating a larger degree of discomfort to create a larger amount of growth.
Does that make sense?
“But if I demand of myself, instead of the usual, to suddenly climb a mountain or resign from my job or move to a country where I do not know the language, then maybe I am doing myself a disservice?”
Again, here, you are talking about quite an “extreme” perhaps example…Not sure why…So say this again, “comfort zone” is a personal thing, it depends what your current limits are.
For example, maybe your current limit is to show up online sporadically, and maybe your out of comfort would be to show up once a week.
Hope that makes sense.
“I myself have come to the conclusion that it is really good to have a comfort zone. To know within what framework I feel safe. And then I can, a little at a time, much like stretching a rubber band, widen the area where I feel safe.”
I see what you mean. And what I see a lot are people who are buying into a false sense of safety because of unresolved past issues or conditioning.
Very often, we are so much more capable than what we think.
For example, a child might be scared of riding a bike but with a little help creating self-belief, he/she might get their courage and try over and over again then making the progress they didn’t foresee creating.
Does that make sense?
Everything does not have to happen with thunder and crashes.
Not sure where you get this idea from? This quote doesn’t mean this at all. This is your perspective and not the perspective of all the other people.
“But why then illustrate it with a picture of someone throwing himself off a cliff.”
You forgot to describe the picture properly and you omit a big important detail:” The person didn’t throw himself off a cliff…..Off a cliff onto the sea…
Which means metaphorically “feeling free, alive, playful, joyous, full of dopamine and endorphins.
Do you know what I mean
“So if you are ever coached by me, I can challenge your safe place, but it is you who decides what steps you want. I'll not push you over the precipice.”
You don’t need to push your clients over the “precipice”. Out of comfort zone, doesn’t mean that at all. Like I said before, It totally depends on your degrees of comfort.
As a coach, you do not “push” people. But your job is to co-create meaning it also needs your input, i.e. guidance, daring suggestions, intuitive self-reflective questions. As the coach your job is also to see what they cannot see or don’t want to see, it is your job to help them heal their self-belief so they can fully believe in themselves and TRUST that they are much more capable than what they think they are.
Sabrina Hall
Cellular Transformation Coach
Thanks for your perspective. It seems like you misunderstand me a bit, but I have no need to argy with you. Sending love.
Radera