”Det finns många vita fläckar i svensk historia, men ingen är större än den som omfattar 50 procent av befolkningen.” Så inleder ...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/06/alexandra-von-schwerin-frilagger-den.html
”Det finns många vita fläckar i svensk historia, men ingen
är större än den som omfattar 50 procent av befolkningen.”
Så inleder Dick Harrison sin essä ”Ingen har frågat efter
dem” i praktverket ”Den dolda kvinnomakten – 500 är på Skarhults slott”.
Och har du någonsin bläddrat i en historiebok, så är det
uppenbart för dig att den handlar om männens värld. Äntligen gör Alexandra von
Schwerin något åt den saken.
Skarhults slott är sig inte riktigt likt. Det står massor av
bilar och en turistbuss utanför och slottsväggen mot borggården, är klädd med
kvinnobilder.
Det pågår en utställning som människor vallfärdar till – och
jag förstår varför – för vad som öppnar sig är en delvis ny världsbild, där
kvinnornas roll står i högsätet.
Jag möts av Alexandra och vi går runt i slottssalarna som
förvandlats till en utställning i fem sekel, som beskriver kvinnornas Skarhult,
från 1550-talet och framåt.
– Jag hade inte alls tänkt att det skulle bli en bok också,
säger Alexandra, det var utställningen jag ville skapa.
Nu är första upplagan av boken redan slut och mer än 5.000
böcker finns nu i vetgiriga läsares händer. En osedvanlig framgång för en bok
om kvinnohistoria… och om jag är bra på att skåda i kristallkulan, så kommer
framgången att fortsätta. Vi är många som, liksom Dick Harrison, är nyfikna på
vad kvinnor gjort under historiens lopp.
Jag har känt Alexandra i hela hennes liv och följt henne på
lite håll, ibland närmare, ibland på lite längre håll. Hon är en av de mest
energiska människor jag känner. När hon har bestämt sig för att göra något, så
är min erfarenhet att det blir så.
”När jag kom till Skarhult, nygift med Skarhults ägare Carl
Johan von Schwerin, var min förutfattade mening att en slottsfru putsar silver
och ordnar blomsterarrangemang. Jag valde att sätta min in i driften. Ett skånskt
gods på tusen hektar omsätter märkligt nog inte mer än en 7-Eleven-butik i
centrala Stockholm. Det gick att förvalta, men inte att förädla”, skriver
Alexandra i förordet till boken.
Hon började fundera på vad slottsfruarna gjort förr henne,
nyfiken började hon bläddra i vindsarkiven och fann en oväntad bild, en
fascinerande historia om kvinnor.
Så det jag får se i utställningen på Skarhult är frukten av
Alexandras nyfikenhet och projektledaren i henne, som har samlat forskare och
utställningsproffs till att hand i hand skapa en mycket läsvärd bok och en
utställning som får åtminstone mig att vilja gräva ännu djupare i kvinnornas
historia.
Jag läser en historia om kvinnor som är omyndiga, som
formellt inte får fatta beslut, men där många i praktiken fungerar som
verkställande direktörer i stora börsbolag av i dag.
|
Slottsfruar på Skarhult genom tiderna. |
För medan männen var ute och krigade i Europa, befann sig
kvinnorna i Sverige och skötte gårdar och gods. Den första slottsfrun på
Skarhult (som ju då var danskt) var Mette Rosenkrantz /1533-88) som med tiden
blev Danmarks rikaste kvinnor.
Det är en fascinerande resa genom århundradena jag gör när
jag sträckläser boken och besöker utställningen. I 1600-tals rummen hör jag
mullret från kanonerna i Trettioåriga kriget, i
1700-tals rummen andas det sexuella frigörelse, i 1900-tals rummet nosar
jag på hur kvinnor skolades in i att bli goda husmödrar, när Margaretha von
Schwerin drever hushållsskola med elever – alla flickor – från många länder
åren 1944-1957…
Det finns så mycket att säga om detta, om kvinnors ställning
genom århundraden, om den makt som kvinnor faktiskt har kunnat utöva, där den
är historielös som säger att det inte finns någon historia av kvinnor som företagsledare.
Det är ett pionjärarbete Alexandra von Schwerin har satt
igång, och jag är såå nyfiken på vad hennes nästa projekt blir. För idéer är
det gott om och engagemanget finns.
Så är du det minsta intresserad av kvinnor och makt, så vet
du vad du ska göra i sommar.
PS: Några extra coola grejer:
I slutet av boken finns en kvinnolängd. Första gången jag ser det! Älskar det perspektivet.
I Alexandras eget avsnitt av boken intervjuar hon åtta nu levande slottsfruar i olika åldrar. Superintressant. En sak jag aldrig reflekterat över att (nästan) alla dessa kvinnor är ingifta, eftersom arvet traditionsenligt gått på manssidan.