Relationer: Klaga inte på din partner, ställ frågor istället
Jag fick en härlig aha-upplevelse häromdagen när jag hörde relationsexperten Esther Perel tala om vad som kan bidra till färre gräl i en kärleksrelation.
Det är egentligen så superenkelt – och ibland kan det enkla vara det riktigt svåra. Hon säger:
– Klaga inte på din partner, ställ frågor istället.
I många år har jag varit allergisk mot kategoriska uttalanden. Jag har försökt utplåna ord som aldrig och alltid ur mitt språk, för jag vet hur dåligt det fungerar.
– Varför kan du aldrig...?
– Varför måste jag alltid...?
En perfekt start på ett gräl är just de orden. För självklart är det sällan som just det stämmer.
Om jag anklagar någon för att aldrig göra något, så kommer hen givetvis att visa minst ett exempel på då hen har gjort just det... och så kan grälsjukan trappas upp.
Men tänk om man istället säger vad man egentligen önskar? Alltså, istället för att säga: ”Varför kan du aldrig... ” ställer en fråga av typen ”Skulle du kunna...”
Det uppfattar jag som kärnan i det Esther Perels uppmaning: ”Klaga inte, ställ frågor istället.” Och jag tänker på hur lätt det är att falla i fällen att vara den som startar eller trappar upp ett gräl eller en konfliktsituation.
Jag har tidigare i mitt liv ofta varit kategorisk eller överdrivit saker, egentligen inte med syftet att reta upp en partner eller vän, utan mer för att göra något extremt tydligt. Jag har kunnat säga: ”Jag har gjort det här femtioelva gånger...”
Men så började jag, liksom Esther Perel, upptäcka att överdrifter och kategoriseringar inte funkar. Den ökar varken förståelsen, kärleken eller relationen – snarare tvärtom. Nu är det relativt sällan som aldrig eller alltid slinker ur min mun.
Det är skönt att leva i en relation där det är lugnt, där grälen är få och där det sällan uppstår drama. Så har jag det nu. Men för att kunna göra det krävs medvetenhet om hur jag fungerar och vad som gör att min kommunikation når fram. Och givetvis ett intresse och omsorg om partnern, vännen och relationen.
Det är så lätt att spilla över frustration, ilska, tillkortakommanden, trötthet eller vad det nu kan vara på den som är närmast till hands – partnern – istället för att ta hand om det själv.
Jag minns när jag levde med en man som hade mycket stress på sitt arbete. Han kom hem och var sur och arg och skällde på mig för alla möjliga saker. Det var inte kul. Så kom jag på ett sätt att hantera honom. Jag frågade helt enkelt: Hur har du haft det på jobbet idag? Då berättade han hur jobbigt han haft det, vilka idioter han mött etc. Det tog kanske fem minuter att ösa ur sig det där. Och sedan var han snäll som ett lamm hela kvällen. Jag berättade aldrig min taktik för honom, men det var otroligt skönt att jag slapp få bannor för något som hade med något helt annat att göra.
Jag har alltså länge praktiserat mycket av det Esther Perel talar om. Det som trots det gav mig aha-upplevelsen var att hon också säger att bakom kritik så ligger det ofta en önskan... Så när jag är mer nyfiken på vilket önskemål som kritiken döljer, så har jag vunnit något.
”När du säger att jag aldrig eller alltid gör något, vad skulle du vilja att jag gör?”
Jag pratar så ofta om lekfullhet och om att vara nyfiken. Det är jag också i relation till andra människor. Därför blir det allt viktigare för mig att försöka nosa fram vad som ligger bakom det någon säger. Och ibland kan det också vara så att det jag tror är kritik är en missuppfattning och jag upptäcker att det inte finns någon anledning att försvara mig.
Självklart är det lätt att känna sig angripen när någon använder aldrig eller alltid-orden.
Hur reagerar du när någon säger: ”Du gör aldrig eller alltid”? Och hur ofta är du själv kategorisk?
Så sant det du skriver! Jag lärde mig någon gång för längesen att aldrig starta meningar med ”du” när jag diskuterar/grälar. Börja med ”jag” istället, så kommer det handla om mig, istället för dig och dina ev tillkortakommanden. Också ett tips för bättre kommunikation.
SvaraRaderaJag brukar talaom jag-budskap. Tqck för påminnelsen. Det är såå viktigt!
RaderaEller hur! När man hör Esther berätta om "verktyg" så blir det liksom som att man fattar varför man har gjort som man gjort tidigare även om man inte varit på den nivån att det blivit ett medvetet agerande från den nivån som det kan vara idag.
SvaraRaderaTack för fina reflektioner och delningar <3
Tqck för att du läser och bidrar ❤️
Radera