https://lustochliv.blogspot.com/2013/09/vi-kanske-ska-ladda-av-konet-och-tala.html
Jag tänker på det där med kön.
Hur laddat det kan vara. Hur förenat med schabloner,
värderingar, trosuppfattningar det kan ha. Hur lätt det är att folk som pratar
kön eller genus står i varsin skyttegrav och skjuter sina välgrundade åsikter
på varandra.
Varför inte acceptera varandra som vi är? Varför inte
acceptera att vi kan se olika på dessa saker och att vi ÄR oavsett vilken
etikett vi sätter på oss själva eller som någon sätter på oss.
På sexsibilityfestivalen 2012 mötte jag en särskilt underbar
människa. Hen ställde sig upp inför alla och sa ungefär så här:
– Jag är transperson. Jag tycker det är jobbigt när man
delar in grupper i män och kvinnor.
Hen berättade lite mer om sitt liv. Hen sågs. Hen fick
applåder. Och hen omslöts i hela sina transpersonlighet av festivalen. Det
kändes så vackert.
Jag antar att det var väldigt skönt för hen att verkligen
vara fri att vara sig själv de där sommardagarna på Öland.
Själv talar jag mer sällan om ”kvinnlig” eller ”manlig”
energi. Jag talar hellre om feminin och maskulin energi. Som jag ser det har
alla båda delarna och jag brukar kalla det feminina för mer omslutande
omfamnande och det maskulina för det som har mer riktning. Det här synsättet
går att känna igen i många traditioner – till exempel kineserna yin och yang.
Det jag har lagt märke till under mina år på kurser och
utbildningar av olika slag, i de rum, där många försöker besvara frågor som:
Vem är jag?
Vad är meningen med mitt liv?
Hur ska jag hitta nyckeln till mitt
hjärta?
Hur ska jag kunna älska mig själv?
Hur ska jag våga vara jag?
Hur ska jag kunna fullfölja min
uppgift i livet?
I de rummen har jag ofta mött män med god kontakt med sina
feminina sidor. Omslutande män med hjärtan som är på väg och öppnas, män som
vågar vara sårbara, män som gråter. Jag klev själv in i de rummen med stark
maskulin energi. Jag ville se resultat nu, jag ville se riktningen, jag ville
förstå, jag var beredd att kämpa för att nå till målet. Jag såg mig också
omgiven av många kvinnor som också var mycket i sin maskulina energi.
Så där befann vi oss, i en slags omvänd värld. Med mjuka män
och hårda kvinnor. Min rustning började klia. Jag började längta efter det
feminina i mig. Min mjukhet. Min förmåga att hålla space, att omfamna och att
vara. Jag gissar också att där fanns män som också längtade efter att komma mer
i kontakt med mannen i sig.
Jag tror att en av de viktigaste sakerna jag gjort i de där
rummen är att jag fått impulsen till att omfamna hela mig. Att släppa taget och
våga visa mina feminina sidor. För min del handlade det mycket om att släppa
kontrollen, att känna det som är, och att ta emot kärlek från mig själv och
andra.
|
Exempel på hur maskulin och feminin energi beskrivs. |
De där männen med allt det feminina var underbara på många sätt. Men jag önskade mer maskulinitet i dem. Mer stake. Mer polaritet. Mer energi. Jag önskade grundade män som också vågade stå i hela sin kraft och möta det feminina i mig i det.
På sexsibilityfestivalen fanns det en eftermiddag en
möjlighet att gå in i en könsstereotyp workshop.
Jennie Rehbinder ledde en
yoniworkshop för kvinnor och Herman Ottosson en Rawman-workshop för män.
För den som av något skäl inte gillar den uppdelningen så
fanns alternativet kroppsmålning.
Det var lugnt och stilla och förtroendefullt i yonitältet.
Vi mediterade, pratade om våra kön, om livet och om sexualiteten. På håll hörde
vi de råa skriken från männen i Shivatältet. De mullrade som asaguden Tors vagn
på himlavalvet. Det var som att den maskulina energin trängde sig in ända in i
Shaktitältet och för mig kändes det så här: Underbart att höra män våga känna
sin maskulinitet. Underbart att jag får vara i det mer stilla och omfamnande.
Efteråt fick jag flera berättelser från Raw man-workshoppen.
Bob Hansson berättade om sin upplevelse. Andra berättade om hur de blev sedda
som män eller pojkar. Många av dem jag mötte såg stadigare ut efteråt. Som att
de fått endel av sin maskulina kraft tillbaka. Men Bob Hansson såg lite plågad
ut, ett brutet revben senare. Ibland går det vilt till hos den råe mannen.
PS: Hen valde att vara med hos Raw man-workshoppen. Så skönt när det är möjligt att göra fria val. Och det var många som valde kroppsmålningen också.
Intressant. Nu vet jag förvisso inte vad det är för människor på dessa kurser men meningen "Jag gissar också att där fanns män som också längtade efter att komma mer i kontakt med mannen i sig." förstår jag inte. Varför skulle jag, eller någon, vilja det? Eller tvärtom för den delen? Jag är människa, ibland stereotypt och normativt manlig och ibland helt tvärtom kvinnlig/feminin. Har jag problem med min maskulinitet eller feminina sida har jag nog problem. Eller missförstår jag inlägget? Det låter i mina öron/ögon väldigt gammaldags.
SvaraRaderaJag tror ibland att vi dragit det där att alla är samma väl långt. Det finns tydliga skillnader på män och kvinnor - och för dem som känner sig som transpersoner så känns något annat (jag vet inte hur det känns, eftersom jag inte varit där.) Jag tror så här - när vi slätar ut skillnaderna mellan könen, när vi säger "allt är samma" så blir det som två pluspoler på en magnet. De dras inte till varandra. Jag tror att det är så att attraktionen har lättare att uppstå i polariteterna, att en pluspol möter en minuspol. Jag tycker inte att man ska vara rädd för de skillnaderna. Jag har sett så många killar som liksom tappat sitt maskulina och blir rätt mesiga, eller något jag personligen inte tänder på. För mig är det inte gammaldags och det har inget med könsroller och könsrollstänk att göra. För mig har detta en annan dimension. Det handlar om att känna energi... och så väljer jag - som ganska många andra - att kalla den för maskulin respektive feminin.
SvaraRaderaJag minns en annan workshop på festivalen. Vi stod alla i en ring. De som vill jobba med den feminina energin fick ta ett steg framåt. Bland oss fanns det också med "män". Jag tycker att det är roligt att leka med energin och att se vad som händer i mig, när jag vågar gå fullt ut i mitt feminina. Och jag tror att väldigt många faktiskt kan ha problem med detta. Jag hade det. Det var ett av skälen till att jag gått så många utbildningar. Jag fick lära mig att vara i det feminina och faktiskt växa in i att jag faktiskt också har en kvinnas kropp och börja bejaka den mer <3
Jag tolkar det som att vara feminin som man (i dina ögon) är något negativt och något du inte tänder på. Att du efterfrågar att män skall bli mer normativt manliga i din närvaro? Kan inte den attityden skapa prestationsproblem för män? Män som kanske är svaga i sin mansuppfattning/självbild? Förstår jag dig rätt?
SvaraRaderaFör mig är det inte att "allt är samma" men för den delen är det inte alltid så att maskulin energi attraherar feminin energi och vice versa.
Minns sambon och jag snackade om detta i början av vår relation då hon spontant utbrast "Jag tycker det mest attraktiva med dig är att du är så löjligt trygg i din könsroll och din sexuella identitet." Jag förstod inte vad hon menade och gör det inte än idag, vilket inte bekommer mig alls.
Det är visst svårt att förklara det här. Jag är inte negativt intställd till män som är i sitt feminina. Jag tycker till exempel att Alexander har mycket tillgång till de sidorna. Men om män ENBART är i det feminina blir det lite trist för mig som hetero... Och jag talar INTE om normativt manligt. Jag talar om att ha tillgång till den maskulina energin. Det behöver inte alls vara samma sak. Bland det sexigaste jag vet är en man som är TRYGG i sin maskulinitet, som också kan bejaka sin feminina sida. Som är grundad, som kan möta min blick och som också vågar vara sårbar, utan rädsla att förlora ansiktet för det.
SvaraRaderaJag vill uppmuntra män till att våga vara också i det maskulina. Jag tror vi har haft en lång tid då det feminina stått i förgrunden, kvinnor har tilåtits jobba med sig själva, bilda kvinnogrupper etc (något som jag också behövt för att bejaka det feminina i mig) och så tror jag att män stått där och tja... en del har bejakat det feminina och det har känts bra, en del har varit kvar i något slags stereotyp mansroll och känner sig vilsna. Jag vet inte om jag någonsin kommer att lyckas göra mig förstådd... Men jag menar att våga vara sig själv 100%, alla sina sidor, bejaka dem. Stå i det maskulina när det behövs. Jag har verkligen fått jobba för att komma i kontakt med det feminina i mig. Jag har varit livrädd för sårbarhet t ex. Nu när jag kan se båda sidorna samsas i mig... då känns det bättre. Jung talar om Anima och Animus. Vi har verkligen båda sidor. Och för mig som råkar vara född i en kvinnokropp, känns det skönt att numera också bejaka den. För att kunna göra det behövde jag bli vän med min feminina energi.
Och din sambos beskrivning av dig låter urskön. Det kanske inte är så viktigt med definitioner? Kram
Jag har inte tolkningsföreträde när det gäller dina inlägg på något sätt. Jag läser något, funderar, känner och tänker och formulerar ett svar utifrån min, och enbart min, referensram. Därav mina tankegångar.
SvaraRaderaDet kan vara viktigt med definitioner för vissa. Inte för mig. Kram
Jag gillar dej skarpt. Kram <3
SvaraRadera