Varför är det så skrämmande med sex?

Jag är modig säger de. Och modet handlar om att jag skriver om sexualitet och njutning.
Och det är sant, jag är modig som berättar om det, som coachar om det, som leder kurser kring det.
Men det är ju helt absurt att det ska krävas mod för att tala om sex.

Nästa gång du möter en människa, titta på henne och tänk: ”Den här personen är frukten av ett sexuellt möte”. Vem ser du då? Förändras din perception av den tanken?

Titta dig sedan i spegeln och tänk ”jag är frukten av ett sexuellt möte”.

Jag menar så enkelt är det. Ursprunget till de sju miljarder människor som finns på planeten är en stund av lust, av njutning, där en spermie har lyckats ta sig in i ett ägg.

Hur kan detta, kärleksakten, förvandlas till något som är tabubelagt? Hur kan den som pratar om sexualiteten ses som modig (eller märklig)? Vad är det som gör att det är möjligt att prata om mat, sport, tankar, politik, samhällsfrågor men så svårt att tala om sex?

När mannen och jag får frågor om hur vi först möttes och svarar ”på en tantramiddag” så är det snarare regel än undantag att den som ställde frågan byter samtalsämne. Och är det så att det ändå kommer en fråga till som artigt och sanningsenligt besvaras, så följs det av en tystnad, som ett förlängt andetag och sedan en snabb fråga om något annat.

Det är som att frågeställaren dör lite grand och tänker ”men varför frågade jag, jag vill ju egentligen inte veta svaret, för nu blir det pinsamt.”

Det är som att skam och rädsla kliver in i rummet då. Som att den tränger ut nyfikenheten och lusten. Det är som att gamla förlegade, ofta kristna, tankar om relationer och sexualitet kommer upp till ytan.

Det blir så tydligt att vi är många som har en massa uppfattningar om sex och lust, gamla programmeringar, prägling vi bär med oss genom livet, som inympas, kanske redan när föräldrarna knullar och vi avlas, för att sedan förstärkas genom skola, samhälle och religion. Och som vi kanske är omedvetna om.

Jag har varit med om att bli kallad för ”sexmänniska” och folk har haft föreställningar om att jag alltid går omkring naken hemma för att jag leder kurser och coachar i de här ämnena. I själva verket är jag som vilken människa som helst, möjligen är jag mer frispråkig och förmodligen njuter jag mer än genomsnittet. Och det finns ganska många som tycker att en som säger att sex är viktigt, knappt går att ha i möblerade rum, alltså sådana som jag.

Jag tycker verkligen det är konstigt. För handen på hjärtat. Hur många gånger har du haft sex bara för att njuta? Hur ofta tänker du på sex? Hur ofta har du fantasier om sex? Hur ofta drömmer du om sex?

Sexualiteten finns ju där som en underström mest hela tiden. Om vi tar det till ytan och pratar om den både lekfullt och seriöst, då kanske vi är med och skapar ett samhälle där det är helt naturligt att njuta och där en person som jag, kärlekskrigaren, ses som en helt normal människa?

Det ser jag fram emot.

Nu har jag modet att bjuda in dig till vårens sista helgkurs ”Lekfull tantra”, 21-22 april i Stockholm. Det finns några platser kvar. Swisha 2500 kr till 1234 76 22 09 och skriv in din e-postadress och ”tantraapril” och vill du betala på annat sätt, ta direktkontakt med mig.

Lekfull tantra är ett sätt att möta din sensualitet på ett lekfullt sätt, med samtycke och det är samtidigt ett sätt för dig att se att du kan vara mer fri att vara DU – utan att skämmas för det.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

PS: Inspirationen till det här inlägget fick jag delvis av Tess Mabon som också törs skriva om sex och lust.